Hopp i en brusten tid.

Ibland ställs vi inför ett före och ett efter i livet. Ett datum ristas in i hjärtat och vi blir aldrig mer desamma. Kanske ställs vi inför händelser i omvärlden som borrar sig in i våra djupaste centrum. Kanske förlorar vi något eller någon: hoppet, tron, livskamraten eller den person vi trodde att vi var. Kanske ser vi plötsligt ett livsbeslut lika klart som vårens första citronfjäril mot en naken himmel.

Ibland gör vi något för den allra första gången, ibland för den allra sista. Inte alltid är vi medvetna om vilka händelser, utsikter och kurvor som väntar på vår stig. Ibland är det ett före eller ett efter som hjälper oss att se vilka rum som vi ska kliva in i, eller lämna, för den allra första eller den allra sista gången. Ibland tvingas vi att avsluta ett kapitel, utan att veta att livet samtidigt har påbörjat ett nytt.

Ibland brister hjärtat, samtidigt som våren slår ut i sin vackraste blom. Medan solen häller sina klaraste strålar över jorden, kan jorden visa vad ren ondska är. Men vad vi än ställs inför, så finns det ett före och ett efter, en första och en sista gång. Det sista vapnet kommer att läggas ned. Den första vitsippan kommer att slå ut i blom. De sista tårarna kommer att torka.

Vi kommer att bli till människor som lever i efterdyningarna av något svårt, men vi kommer också att visa våra barn och barnbarn vad godhet, hopp och medmänsklighet är. Vi kommer att lära av historien, lita på framtiden och tillsammans bygga något vackert av ondskans spillror. Vi kommer att resa oss upp, om och om igen, precis så många gånger vi behöver.