Det går att rikta blicken mot lyckan, även mitt i stormen. Det går att möta ögon i rusningstrafiken, i smärtan, i rädslan. Det går att sträcka ut en hand, även när blickar vänds bort. Det går att vara mjuk, även om omgivningen är fyrkantig.

Det går att disciplinera sig själv att bli överraskad av lycka snarare än av lidande. Det går att ta kavata steg, trots sjukdom. Det går att omfamna det som är splittrat och lita på att livet vill helhet, vill växande, vill förverkligande av drömmar.

Det går att rikta blicken mot ljuset, även mitt i natten. Det går att säga ja eller nej, för konturernas skull. Det går att sammanfatta varje dag med ett tack och inleda varje steg med andetag som står för det goda, sanna och äkta. Det går att leva som om livet vill väl.  

I dag köper någon sin första blombukett. I dag säger någon upp sig för att bygga sin dröm. I dag slutar ett hjärta att slå. I dag skriver någon ett testamente för att värna om sina kära. I dag möts ögon och någon blir förälskad. I dag tar någon ledigt för att sopa upp sin själ.

Tjugofyra timmar är en generös ram av frihet. En dag i sänder klarar vi av att kasta oss ut i ovisshet. En dag i taget kan vi släppa gårdag och historia och omfamna sekunden. Steg för steg kan vi göra det utmanande, för kommande dagars skull, och lita på att livet bär oss i sina andetag.

Hjälp oss att utröna om vi behöver sakta in eller öka tempot. Gör oss okuvliga i det vi tror på och obegränsade när vi släpper det som sinkar våra drömmar. Påminn oss om att leva en dag i taget, här och nu.

Maya Angelou sa: ”Vi beundrar fjärilens skönhet, men tänker sällan på förvandlingen den genomgått för att nå den skönheten.” Nästan all tillväxt gör ont. Knoppar brister. Avsked frambringar tårar. En larv förpuppas, för att senare breda ut sina vingar.

Lever vi som larv, puppa eller fjäril? Vad behöver vi gå igenom för att komma ut på andra sidan? Hur ser vår mest storslagna fjäril ut? Vad håller oss tillbaka för att breda ut våra vingar? Vad saknas för att vår fjäril ska kläckas i den färg och skönhet som endast vi kan visa?

Hjälp oss att ta hand om oss själva, utan att ta hänsyn till om vi är larv, puppa eller fjäril. När vi inte tycker oss ha tid, påminn oss om tiden vi till slut måste ta om vi inte skapar utrymme nu. Hjälp oss att se våra inre fjärilar framför oss och att göra det vi behöver göra för att få möta den.   

Tidens händer formar våra ansikten. Två mjuka handflator omfamnar allt som vi är, allt som vi var och allt som är på väg. Misslyckanden och glansdagar, sargade sanningar och soliga minnen, allt får vara med i livet som är vårt.

Tidens händer formar vårt inre. Verklighet och drömmar vilar knäppta över bröstet, hand i hand, dag för dag. I de inre rummen finns inga begränsningar, inget dömande och ingen oro. På den innersta platsen är vi fria från tid och rum.

Tidens händer formar våra hjärtan. Skråmor förvandlas till visdom, sorg ger näring till lyckan, längtan vinner över tvekan. Livet strömmar emot oss, som en varm vind. Ansikten vänds mot solen. Det enda som räknas är här och nu.  

Om vi tvivlar på att vår dröm är möjlig att förverkliga behöver vi bara iaktta naturen och minnas att vi är en del av den. Lycka föds där karaktär byggs. Träd är ståndaktiga och står upp dag efter dag. När vi framkallar vårt syfte, och lever i linje med det, föds lycka.

Vi får en kort stund på jorden. Som pärlor glittrar vi fram. Vi guppar upp och ned, får skjuts av vinden till renare vatten och sannare ord. Solen viskar vårt namn. Havet ligger blankt som hoppet. Det är nu som livet är vårt. Det är nu karaktär vill byggas. Det är nu brisen bär.

Hjälp oss att minnas att vi har mer kraft och styrka än vad vi tror. Låt oss vara varsamma med vår tid och karaktärsfasta när vi bygger våra drömmar. Hjälp oss att minnas att vi är pärlor och att vi glittrar för att vi finns till.

Värmen tar sats. Morgonkvistar lyfter knoppar mot framtiden. Andetag väcker utsikter som slumrat i vinterns mörker. Ljus står i givakt och placerar glittrande pärlor på varje önskan som vill gro. Solen omfamnar nedkylda känslor och nyvunna fräknar breder ut sig.

I kroppar härbärgerar friheten. Vidsträckta dagar väntar. Knoppar brister och ögon möts. Det som gömts i snö, söker sig upp mot solen. En grön matta rullas ut. Nakna ansikten blottas och nya vägar blir skönjbara. På våren står livets vackraste pärlor på kö.

Hjälp oss att omfamna ljuset. Låt oss väcka det som har slumrat och upptäcka nya vägar framåt. Hjälp oss att skala av det som inte längre behövs och påminn oss om att förbli ödmjuka inför naturen. Låt oss minnas att njuta av våren.

Även om vi inte vet vad ett frö kommer att ge, är det ändå värt att så. Även om vi inte vet vart våra handlingar leder, är det värt att ta klivet. Det är en värdefull dag om frön läggs i jord. Varje minut när vi sätter den ena foten framför den andra mot vårt mål, är en rik minut.

Blommor är vackra, men känslan av att ha satsat på och arbetat hårt för något som vi vill se växa, är ännu ståtligare. Det är värt att investera i det vi tror på, utan att förvänta oss något i retur. Det är värt att så, även om vi inte vet om, när eller hur vi får skörda. Sådd är viktigare än grodd. 

Hjälp oss i dag att stå upp för och arbeta för något större än oss själva. Hjälp oss att se vad vi kan ge och till vilka. Påminn oss om att ha tillit till frön som ännu inte har grott. Gör oss till människor med drivkrafter så starka att målet blir oviktigt.

Det finns en väntan. En inre plats där tystnad vägleder dina steg. En plats där förväntan är samma sak som lycka, där ord och tankar hittar hem. En plats som längtar, som om den ville omfamna dig.

Det finns en väntan som rullas ut som en vit matta. En morgondag som du inte vet någonting om, men som vet allt om dig. Ett rum att samlas i, en plats att återvända till, en sanning som består.

Det finns en väntan bortom tid och rum. En ogripbar fjäril som följer varje steg du tar, i färg. Väntan är vacker, den visar att du lever. Visar att din väg ännu inte har vandrats hela vägen hem. Visar att livets hjärta fortfarande pumpar i dig.      

Du sätter dig ned, tyst som en fjäder. Dina rörelser blir så små att du hör livets alla nyanser. Du vänder dig till hjärtats mitt. Ljuden stängs ute. Du hör ärlighetens röst. Sanningen talar.

Du stannar på platsen där du både börjar och slutar. Du vänder ditt ansikte mot ljuset, mot det som fyller dig med hopp, mot det som talar när du tystnar. Du litar på stillhetens vägledning.

När det är tid för vandring ställer du dig upp, med hjärtat i handen. Bruset, larmet och sorlet har runnit av dig. Du går mot solen. Ditt liv är en stillsam tavla som förändrar världen.

Din natt ska stå ljus. Vinden och mörkret ska omfamna dig. Stjärnorna ska lyfta ditt hjärta och du ska förstå att du är älskad. Månen ska vägleda dina steg och du ska inte vara ensam mer.

Din natt ska stå ljus. Åren bakom dig ska lyfta åren framför dig och du ska känna lycka. Tiden ska du inte längre mäta, den ska vara en del av dig. Du ska vara lycklig, på ditt eget sätt.

Din natt ska stå ljus. Du ska vila i en väntan som är lycka. Världen ska vända sina blickar mot dig och du ska få en scen. Du ska vara redo för ljuset.