Mänsklighetens äng.

På sommaren står blommor på rad. De vänder sina vackraste kronblad och färger mot solen. Visar sin prakt för alla som vill hänföras. De hukar sig inte, tvekar inte och jämför sig inte. De vet inte hur man misstror, bekymrar sig eller gömmer den begåvning man fått.

Vi är som blomster på mänsklighetens äng. Prästkragar, blåklint, förgätmigej och gullvivor. Alla lika praktfulla, på vårt unika vis. Utan varje enskild kulör och form är ängen inte lika ståtlig. Utan vårt säregna bidrag och uttryck, slokar människoängen.

Hjälp oss i dag att se den skönhet och de gåvor som vi har fått. Påminn oss om att sträcka oss mot solen och att uppskatta de blommor som finns runtomkring oss. Låt oss bidra till mänsklighetens äng.

Ur Ord för dagen – 365 texter för styrka & sinnesro

Sofia