För att vi är människor.

Ibland gör vi fel, för att vi är människor. Ibland går vi vilse och tappar kontakten med den stig som livet vill att vi ska gå, för att vi är människor. Ibland är vi till och med rädda för att förlora våra trötta och mest utsjasade jag, för att vi är människor.

Ibland behöver ord skrivas stora på himlen för att vi ska förstå att vi är en fjäril nu och sedan borta. Vi är flyktiga gäster på jorden, men framför oss ligger en solbelyst stig. Medan världen brinner utan nåd kan vi hålla oss nära den ljusa tystnaden och följa vinden som visar oss den högre vägen.

Tack vare att vi är människor kan vi se världens skönhet, även mitt i krig. Tack vare att vi är människor kan vi uppskatta bergstoppar och horisonter, oavsett om vi når dem eller inte. Tack vare att vi är människor kan vi se hela mänskligheten förenas, i en enda regndroppe.