För att vi är människor.

Ibland gör vi fel, för att vi är människor. Ibland går vi vilse. Förlorar riktningen. Tappar kursen som livet vill att vi ska hålla, just för att vi är människor. Ibland räds vi till och med ljuset, räds värmen som bäddar in oss, räds att mista våra trötta och utslitna jag – för att vi är människor.

Ibland måste orden skrivas stora, alldeles framför oss, för att vi ska förstå att vi är fjärilar nu och sedan borta. Vi är flyktiga gäster på jorden, men stigen framför oss är fortfarande solbelyst. Medan världen brinner utan nåd kan vi känna gruset under våra fötter och fortsätta gå. 

Just för att vi är människor kan vi se jordens skönhet, även mitt i krigets ruiner. Vår mänskliga natur kan uppskatta bergstoppar och horisonter, även om vi aldrig når dem. Just för att vi är människor kan vi skönja mänskligheten förenad – i en enda regndroppe, en hel värld i miniatyr.

Ur Blomma innan bladen faller