Nedan kan du provläsa Sofias texter, som kommer från hennes befintliga böcker som säljs både hos fysiska och digitala återförsäljare och finns på bibliotek. Hoppas att du får en fin lässtund! Vill du köpa en bok kan du göra det här.
När du vänder dig om en sista gång för att se sanningen om ditt liv, må du se färger som hänför dig, känna smak av smultron, doft av barndom och syren och höra ljud av havsbris och tallsus.
Må dina sorger och snedtramp blekna, förlåtelse breda ut sig i ditt ansikte och din hud minnas varma händer. Må alla dina dagar stå vända mot solen. Må du förstå att du alltid har varit älskad. Må du gå genom tiden med tillförsikt.
Ur Andetaget, livet, evigheten – vägledning i varje ögonblick
Du är inte en följare, inte en kopia, inte ett projekt, du är en tusensköna. Du är en färg som breder ut sig, en konstnär som dyker ner i djupen för att finna pärlor som förvandlar mörker till ljus, en spricka som kan konsten att överbrygga. Du är ögonen som inte ryggar tillbaka för det otämjbara, för darrande händer, för hemlöshet.
Ur Innan jag dör vill jag förstå varför jag ödslade så mycket tid
Ge aldrig upp. Världen behöver människor som har vandrat genom det svåraste och mörkaste. Som har burit det tunga. Som har fallit och rest sig igen. Som har fått starka ben och starka armar att sträcka ut till dem som går genom natten.
Ur Älskad – vila i den du är
Frihet är att välja rätt avgränsningar, rätt ramar, rätt staket. Det är att låtsas mindre, streta och strida mindre, prata mindre, slösa mindre. Det är att leva, inte utifrån andra, inte utifrån bedrifter och kraftprov, inte utifrån överhuvudtaget. Det är att vända inåt, välja sida, vända hem smalna av, skala bort, koppla ner och trä väsentligheter på strån.
Ur Innan jag dör vill jag förstå varför jag ödslade så mycket tid
Ingen stjärna är förlorad. Du kan ännu bli vad du är menad att vara. Du står vid en skiljelinje där din livstråd glänser, där din röst förstärks. Du står vid en vändpunkt där klarheten växer för varje sekund, där dina konturer träder starkare fram för varje rakryggat val. Du står i soluppgången, där sånglärkorna vaknar, där dina frågor inte längre famlar efter svar. Du håller en stjärna i din hand, en stjärna som strålar med ditt namn.
Ur Innan jag dör vill jag förstå varför jag ödslade så mycket tid
Du vet inte, så du kan lika gärna leva som om. Som om det vackraste är nära. Som om det är möjligt. Som om det är i dag det händer, eller slutar ske. Som om solen kommer att stanna för evigt. Som om det är första gången ögon möts. Som om det är sista gången hjärtan sluts. Som om livet bara kan ge, inte dra ifrån. Som om murar som rivs ner, är fred som byggs upp. Som om dagen i dag är gåvan du kom för att ge bort. Du vet inte, så du kan lika gärna leva som om.
Ur Strimmor av ljus
Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta. Solens strålar drog dig uppåt som en blomma. Du visste inte längre vad rädsla var. Du fick bråttom. Gjorde dig av med skuggornas bagage och sprang. Inte på flykt, utan av iver att verkställa ditt livsverk. Du visste att den sanna friheten skulle finna dig. Att din inre övertygelse skulle öppna ditt hjärta, öppna många hjärtan. Du visste att du kunde flyga, utan någon annan kompass än den inre. Du kastade dig ut och flög.
Ur Strimmor av ljus
Om det var du som styrde världen skulle trygghet vila som ett valv över jorden. Ensamhet skulle lösas upp som dis i morgontimmen, och gemenskap bli den grund som livet vilar på. Blickar skulle söka ljusets sprickor i skyn och tillit skulle strila ned som blomblad över marken.
Om det var du som styrde världen skulle även den lilla insatsen läggas i det öppna. Murar skulle ge efter, hat skulle hitta vägen till förlåtelse, och konflikten lägga ned sin rustning. Din kärlek skulle omsluta misstag med tålamod, och även den tysta gråten skulle finna en famn.
Om det var du som styrde världen skulle friden få vägleda varje beslut. Barn och gamla skulle föra jordens talan. Fåglar skulle visa livets vidder från sina höjder och varje steg skulle sättas varsamt över tidens tunna hud. Din trygghet skulle vara ordlös, så som trädens.
Ur Blomma innan bladen faller
Ibland gör vi fel, för att vi är människor. Ibland går vi vilse. Förlorar riktningen. Tappar kursen som livet vill att vi ska hålla, just för att vi är människor. Ibland räds vi till och med ljuset, räds värmen som bäddar in oss, räds att mista våra trötta och utslitna jag – för att vi är människor.
Ibland måste orden skrivas stora, alldeles framför oss, för att vi ska förstå att vi är fjärilar nu och sedan borta. Vi är flyktiga gäster på jorden, men stigen framför oss är fortfarande solbelyst. Medan världen brinner utan nåd kan vi känna gruset under våra fötter och fortsätta gå.
Just för att vi är människor kan vi se jordens skönhet, även mitt i krigets ruiner. Vår mänskliga natur kan uppskatta bergstoppar och horisonter, även om vi aldrig når dem. Just för att vi är människor kan vi skönja mänskligheten förenad – i en enda regndroppe, en hel värld i miniatyr.
Ur Blomma innan bladen faller