Frihet är.

Det är inte vår förmåga som räknas, utan vår djupast liggande identitet: att vi är älskade, för att vi finns. Frihet är att vila i den vissheten, att vi tillhör jorden, träden, vågorna, solen och varandra. Det är att luta oss emot livet självt istället för vår egen begränsade mänskliga styrka.

När vi känner oss älskade är det lättare att ta fria kliv. När vi har en trygg hemmahamn vågar vi utforska vårt djup och livets bredd. När vi håller oss nära naturens årstider förstår vi att även vi får fälla höstens skymmande löv.

Kraften vi besitter har ingen början och inget slut, den är fri, precis som vi. Vi är fria att följa kraftens ljusaste viskningar, precis som naturen. Vi är burna på livets starka axlar, precis som flyttfåglarna, längtan och gräset.