Kategorier
Okategoriserad

Vikten av vila.

Jag längtar mer sällan efter det som är nytt, men oftare efter det som är sant. Djup och tystnad lyfter högre än bredd och tempo. Hemma värmer mer än att resa bort. Produktivitet lyser, synlighet dalar.

Livet är föränderligt. Det som blommade igår kan ha förlorat glansen i dag. Det som kändes som ett spännande äventyr för ett år sedan, kan ha omformats till mättnad nu.

Vi är små människor burna av ett stort liv som älskar att se oss växa och värna om det som är viktigast. Rytmen av utveckling och andrum är inbyggd i oss, men vågar vi lita på vinsten av att stänga ned en stund för att komma tillbaka med nya ögon och ny kraft?

Kanske behöver vi vila innan vi känner oss lättretliga, fumliga, glömska, överväldigade eller trötta? Vila är inte ett straff, utan en gåva och en nödvändighet för att sanningen ska komma till tals.

Med öppna händer kan vi ta emot det som höjda axlar missar. Med ankrande andrum i veckans rytm blir vilan en livsstil snarare än en semester när kraften tagit slut. Med pauser mellan livets byggstenar kan närvaro och tacksamhet få luft.

Om vi är rädda för att missa något är det ett tecken på att vila är precis vad vi behöver. Om kreativiteten känns som ett ok över axlarna behöver den siesta. Om vi andas snabbt och ytligt eller har ont någonstans är det kroppens sätt att ropa ”lyssna på mig”.

Djup rekreation handlar inte om att boka en massage på lunchen eller besöka ett spa. Det går inte att köpa sig fri när själen ropar. Det tar tid att lyssna efter djupa svar som inte visar sig så länge vi befinner oss på ytan. Vi behöver vila på flera olika nivåer.

Fysisk vila kan bestå av sömn, tid i soffan, självmassage och långa promenader. Mental vila hjälper hjärnan att sortera bort det oviktiga och vaska fram de guldkorn som sedan kan användas i vårt arbete. Själslig vila kräver att vi släpper taget och lutar oss tillbaka i den kraft som målar himlen rosa.

Känslomässig vila kan vara att välja tid med människor där det inte finns några andra önskemål än att uttrycka det som är sant. Social vila kan vara att välja ensamhet för att inte färgas av andra människors tankar och åsikter – och för att höra själens röst.

Sensorisk vila kan vara att lämna miljöer, måltider, ljud, skärmar, aktiviteter och projekt som vanligtvis tar plats i vardagen. Kreativ vila kan innebära att stänga ned vårt främsta uttryckssätt för att prova andra outforskade vägar.

Jag läste en gång att vi behöver minst en timme per dagen dag per vecka och en vecka per år då vi kopplar av, kopplar ned och kopplar bort. Tid då vi möter de djupa andetagen och mellanrummen som inte liknar vår vardag. Utrymmen som säkerställer att vi hör det som är sant.

Vad är ett nästa litet steg för vår längtan? Vad behöver vi just nu? Vilken typ av vila skulle vi vilja ge oss själva i present? Vad stressar? På vilka sätt pratar våra kroppar? Hur kan vilan bli ett livgivande ankare som bär nästa år på sina axlar? Vilans hemlighet? Att stämma träff med den långt innan vi behöver den.

Lämna ett svar