Tänk om havet längtar efter att bära våra sorger. Tänk om vinden är fylld med svar. Tänk om livet nu klär av det oväsentliga så att morgondagens pärlor glimmar så starkt att tvivel är omöjligt. Tänk om vi endast behöver öppna hjärtat för att ta emot de ledtrådar som cirkulerar runt oss.

Tänk om solen kan fylla hål inuti. Tänk om löv kan trösta. Tänk om senhösten är starten för en inre vår. Tänk om småkryp och fjärilar kan höra våra tankar. Tänk om vissnade blommor inte har dött utan förvandlats till styrka. Tänk om livet är en förrätt till det som kommer sedan.

Hjälp oss i dag att öppna mina sinnen för nya upplevelser. Låt oss se magi i vardagen, finna storhet i detaljer och känna gemenskap med allt som lever. Påminn oss om att tänka som ett barn, samtidigt som vi är föräldrar till barnet som bor inuti.

Det finns en plats. Lika stor som universum, lika verklig som ditt eget hem, lika trygg som en älskades famn. En plats som följer varje steg du tar. En plats som inte kan försvinna, gå vilse eller dö.

Här blommar blommor vintertid. Här finns ingen ondska och inget mörker. Här känner du storheten som ord är för små för. Här kan du inte undgå att känna dig äskad. Här är alla känslor tillåtna, vackra och rena. Här hinner du tänka alla tankar klart.

Hitta hit genom att fokusera på det du redan har, det du är tacksam för och det som får dig att glimma. Hitta hem genom att se själens djup i spegeln, varje dag. Släpp inbillade kryckor och låt kärnan bära dig, med ett första litet steg.

Vänd blicken inåt. Sakta ned på platsen där inga kroppar, prylar eller ord behövs. Stanna där puppor blir till fjärilar, där solen skiner natt som dag. Älska och bli älskad med dunkande hjärtslag och lova dig själv att återvända hem så ofta att mellanrummen blir till undantag.

Efter en utandning följer automatiskt en inandning. Den sker av sig själv, vi behöver inte anstränga oss. Som ebb och flod rullar luften genom oss. Som en förtröstansfull följeslagare, som vet vad vi behöver och när vi behöver det. Att andas är att återgälda livet. 

Om vi är stressade eller oroliga, kan några långsamma och medvetna andetag lugna. Om vi andas hela vägen ned i magen, kan vi nästan inte undgå att känna oss grundade. Vi bär oupphörligt ett verktyg för frid med oss, vad som än sker i eller utanför våra kroppar.

Hjälp oss att släppa vår andning fri. Påminn oss om att slappna av, så att andetaget får den plats det behöver. Hjälp oss att uppskatta våra lungor och det lugn vi bär med oss endast ett andetag bort. Låt oss andas i tillit.

Det är inte vår förmåga som räknas, utan vår djupast liggande identitet: att vi är älskade, för att vi finns. Frihet är att vila i den vissheten, att vi tillhör jorden, träden, vågorna, solen och varandra. Det är att luta oss emot livet självt istället för vår egen begränsade mänskliga styrka.

När vi känner oss älskade är det lättare att ta fria kliv. När vi har en trygg hemmahamn vågar vi utforska vårt djup och livets bredd. När vi håller oss nära naturens årstider förstår vi att även vi får fälla höstens skymmande löv.

Kraften vi besitter har ingen början och inget slut, den är fri, precis som vi. Vi är fria att följa kraftens ljusaste viskningar, precis som naturen. Vi är burna på livets starka axlar, precis som flyttfåglarna, längtan och gräset.

Det finns en sång som bara kan sjungas av dig. Det finns ord som bara kan formuleras av dig, färger som bara kan målas av dig och ett liv som bara kan levas av dig. Allt som tar dig bort från din sång, dina ord och dina färger, urvattnar ditt liv. När stress och splittring väger tyngre än djup och riktning tappar sången sin rena klang.

Att gå djupt är att selektivt välja – och välja bort. Det är att värna om det viktigaste, genom att bygga staket runt sina mest betydelsefulla ord, toner och färger. Det är att sakta in, stanna upp och lyssna inåt.

I djupet hörs tonerna tydligt. Färgerna målar sig själva och orden flödar från en plats där meningarna byggs utan ansträngning. Djupt inom oss bor svar som visar sig så fort vi ger dem tid och utrymme. 

Ett djup behöver en grund. En grund behöver stabila värderingar. Värderingar är det vi lutar vårt liv emot när vi mår som allra bäst. Vi behöver något att tro på, arbeta för och stå upp för, om inte våra liv ska eka ihåliga.

Lyssna inte på ett trasigt förflutet, följ istället livets djupa kraft. Lyft inte dig själv, lyft istället det budskap och de värderingar som du tror på och står för. Sök inte efter sånger, ord eller färger utanför dig, vänd dig istället till livets djupaste kärna och häll dina toner, texter och regnbågar ur den.

Vad är skillnaden för dig mellan semester, rekreation, egentid, ledighet, mellanrum och vila? Var befinner du dig just nu i livet och vad har du bakom dig och framför dig den kommande tiden? Längtar du mest efter gemenskap eller ensamhet, tystnad eller musik, struktur eller frihet?

Var vi än är och hur vi än definierar vår tid håller någonting inom oss på att dö, samtidigt som någonting annat vill födas. Vi ömsar hela tiden emotionella, mentala och själsliga skinn, mer eller mindre omedvetet. Ju mer vi välkomnar livets skiften, desto vackrare blir också livets mellanrum.

Varje gång vi stänger dörren till omedelbar tillfredsställelse och upptagenhet stärks vi. Varje gång vi väljer bort oro och istället fokuserar på tacksamhet ömsar vi skinn. Varje gång självkritiken får stå tillbaka för skapandet når vi djupare in i vår kärna.

Om vi har en längtan efter att gå djupt och smalt, är vi menade att lyssna och tro på den längtan. Även om vi då tvingas att vara selektiva med vår tid. Äkta närvaro kräver skapande frånvaro och ingen behöver vår ständiga fysiska närvaro. Mellanrum och avbrott kan skapa närhet som hade uteblivit med en ständig närvaro.

Kanske har du semester nu. Kanske är du mitt uppe i ett projekt utan tid att stanna upp. Kanske är tid din främsta tillgång. Oavsett var du befinner dig i tid och rum kommer här några frågor för reflektion. Välj gärna den fråga som talar mest till dig och svara på den med penna och papper.

• När du tittar tillbaka på året som hittills gått, vad har betytt allra mest för dig?
• Vilka bilder i din telefon från året tycker du mest om? Varför?
• Vilka människor har fått störst plats i ditt hjärta?
• Finns det något som har tyngt dig den senaste tiden? Vad och varför?
  
  
• Vad har gjort dig glad och energifylld respektive ledsen eller frustrerad?
• Vilka planer har genomförts och vilka har förblivit planer?
• Vad har du lagt mest tid och energi på under året?
• Vilket ord skulle bäst beskriva ditt år så här långt?
  
  
• Vilka frågor bär du på just nu?
• Vad längtar du efter och vem saknar du?
• Vilket ord skulle du helst vilja ha som rubrik på de kommande månaderna?
• Finns det något som du inte litar på att livet ska ge dig? Vad och varför?
  
  
• På vilka sätt vill du skapa utrymme i ditt liv?
• Vilka steg och beslut skulle leda till frihet för dig?
• Är du oärlig mot dig själv eller någon annan just nu?
• Vad är du tacksam för och vad är allra viktigast att säga eller göra i dag?

Tro på nuets kraft och gårdagens ödmjukhet. Tro på att möta ögon. Tro på att bry dig om. Tro på djurens, blommornas och trädens förmåga att omfamna. Tro på att solen lyser för dig. Tro på att livet bär dina steg. Tro på din förmåga att frigöra det som känns trångt. Tro på barnen och framtiden. Tro på kroppens förmåga att läka.

Tro på att vinden vägleder dina steg. Tro på det som öppnar sig när du slappnar av. Tro på orden du väljer när du känner dig stark och levande. Tro på att svar finns i tystnaden. Tro på dem som säger att du är vacker, älskad och trygg. Tro på skönhet och mirakel. Tro på din förmåga att bli och vara allt du drömmer om att bli och vara.

Tro på ditt hjärta och din längtan. Tro på tråden som lyfter din ryggrad mot himlen. Tro på dem som gör dig berörd. Tro på livets förmåga att riva murar. Tro på din förmåga att tro. Tro på tron, även när du tvivlar. Tro på dem som inte klarar av att tro på sig själva. Tro på att varje minut är fullständig. Tro på att du är hel, även när du känner dig trasig. Tro.

Ett glas kallt vatten efter att ha ätit något lite för starkt eller sött… Att bli frisk efter att ha varit sjuk… En busschaufför som vinkar till dig i den tidiga morgonrusningen…

Ett oväntat möte med någon som känns som en förlorad tvilling… Att ge bort en peng till någon som behöver den bättre än du… En fullmåne genom tältet, i sovsäcken efter kvällsdoppet… Ett nystädat vardagsrum med doft av såpa… Ärlighet och rena känslor tömda på papper… En hund som springer emot dig med viftande svans…

Att hitta ett gammalt kvitto i fickan från en fika med en kär vän… En vas  med nyplockade blommor… Att vakna efter en god och avslappnad natts sömn… Ett barn som skrattar så att han eller hon kiknar… På rygg i gräset med molnen ovanför dig… Ett vykort i brevlådan, från någon du älskar, adresserat till dig…

Ett beslut fattat ur mod och integritet, på väg mot en dröm… Ögon som ser att du klippt dig, trots att du bara putsat några millimeter… En förlorad men upphittad plånbok som lämnats in av en främling ur omsorg för dig… Doften av någon eller något i din barndom… En skål med röda solvarma smultron… En hel regnbåge med början och slut…

En citronfjäril som landar precis framför dina fötter… Doften av sommarregn mot asfalt… Öppna fönster med vårens ljud och vindar utanför… Ett sms från en gammal vän eller kollega du inte hört av på länge… Din favoritlåt precis när du sätter på bilradion… Var du än är, hur du än mår, vad du än gjort eller misslyckats med att göra. Alltid lycka som längtar efter att snudda vid dig.

Det sägs att en vuxen människa fattar ungefär 35 000 beslut varje dag. Många fattas under ytan och går oss obemärkt förbi. Andra kräver mer tid för eftertanke och ett aktivt beslut från vår sida. 

Kanske tar vi ibland på oss ett för stort ansvar för våra beslut och liv? Kanske vågar vi inte vila i livets vägledning? Knoppar slår ut, utan ett aktivt beslut från deras sida. Saker och ting inträffar, även om vi försöker ta befälet över dem. 

Kanske är det viktigaste beslutet att lita på livet, oavsett vad som sker? Kanske kan vi närma oss naturens sätt att handskas med rytmen av upp- och nedgång, frost och duggregn, dag och natt? Kanske är livets rytm inte mer komplicerat än andetagets? 

Om vi lever nära naturen får vi automatiskt påminnelser om när det är tid för vila eller aktivitet. Soluppgången och fågelkvittret väcker oss, månens återkommande rytm visar oss vikten av att leva i samklang med våra kroppar och kvällssolens gula ljus manar till nedvarvning och reflektion. 

Även mänskliga ankare kan hjälpa oss att stanna upp. Förr ringde kyrkklockor för att vi skulle samlas och samla oss. I dag kanske vi får ta ett större ansvar för att ankra oss själva och varandra i naturens rytm, hitta våra egna kyrkor att vända oss till för vägledning och själslig näring.

De bästa besluten fattas i förtid, inte i reaktion på något som redan har hänt. Grundade värderingar och livgivande visioner kan vägleda våra stora steg, medan de små besluten kan överlåtas till vardagens andetag. Vi behöver inte hålla krampaktigt i allt, det är livets uppgift att bära oss.  

När vi ska fatta stora livsbeslut måste vi börja med livet, inte beslutet i sig. Vi kan titta bakåt för att lära oss av de steg vi redan har tagit, titta oss omkring för att upptäcka ledtrådar i nuet och titta framåt för att lyfta blicken till den stora visionen för våra liv. 

Vad kan historian berätta om livets rytm för oss? Vilka känslor är aktiverade i nuet och vilka ritualer ger ledtrådar till vad som passar oss och våra liv? Vilka behöver vi vara för att nå upp till den vision vi vill efterlikna? Åt vilket håll vill livet att vi ska gå? 

Att skapa en själfull rytm för vardagen kräver disciplin, men ger en trygghet att vila i och frihet från att behöva disciplin i allt. Om vi tar hand om oss själva och kontakten med vårt inre, tar livet hand om oss. Om vi en dag i taget fokuserar på nästa kloka steg, tar framtiden ett klokt steg mot oss. 

Vad skulle hända om vi avstod mer än vad vi adderade? Hur skulle våra liv påverkas av att inte längre kunna förflytta oss geografiskt, om vi inte kunde konsumera mer eller bygga större? Om vi skulle fasta från något, vad skulle göra oss mest gott att avstå ifrån?

Tänk om dagen i dag är nystarten för något litet, men värdigt. Tänk om vår villighet att välja enkelhet står i proportion till vårt välmående. Tänk om drömmen som ligger begravd, är livsvägen vi är menade att trampa. 

En dröm behöver inte vara stor, i världens ögon. Den kan vara stillsam, tyst och längta efter det lilla. Ett liv där andetagen får plats, tankarna utrymme och själen tid att breda ut sig.

Om 10 år kommer vi att se tillbaka på detta år med vemod och glädje. Vemod för det som fanns, men inte längre finns, för insikter som inte hade landat och visdom som inte omsattes till handling. Glädje för ytterligare 10 år på jorden, en rikare historia och steg som togs för framtidens drömmar.

Vad är vi beredda att avstå från för att det som har dött inom oss ska få komma till liv igen? Vad vill vi tacka nej till? Vad vill vi titta tillbaka på om 10 år? Åt vilket håll vill drömmarna inuti leda oss?