Behöver du ett avbrott från livets ström av intryck? Längtar du efter klarhet, tid och utrymme? Vill du egentligen hellre skala av än att lägga till något i ditt liv? Glömmer du ibland att det enda du behöver veta är vad du ska göra de närmaste tio minuterna? 

Ibland är vi kalla, hungriga, irriterade och trötta, i värsta fall samtidigt. Då är det svårare att fatta kloka beslut som bygger på enkelhet, visdom och framtidstro. Det kluriga är att gränsen mellan tillfreds och urlakad kan vara hårfin, men med vördnadsfulla och finstämda ritualer behöver dalar inte bli bråddjup.

Om vi sparar energi till det som betyder mest säkerställer vi att vi bygger på rätt slott. Om vi alltid har marginaler och vita hålrum i kalendern behöver vi inte överbelasta livet. Om vi fyller våra kroppar med sömn och frisk luft känns det komplexa mindre komplicerat.

Kanske är det dags att stänga ned dagen även om klockan bara är två? Kanske ska vi bjuda in en vän i våra tankar? Kanske behöver vi ställa oss upp och stretcha, sätta oss ned och meditera eller öppna fönstret för några djupa andetag? Vi människor är klokast i samklang med oss själva.

Nästa gång livet känns splittrat eller överbelamrat, låt oss vända hem till enkelheten. Låt oss njuta av att missa saker och vila i vetskapen om att det enkla vill väl. Ju färre åtaganden, desto djupare rötter. Ju färre samtal, desto viktigare. Ju tydligare vision, desto lättare att prioritera kommande tio minuter. 

Låt oss skapa heliga hålrum i vardagens brus. Låt oss säkerställa att de viktigaste besluten får plats och gör oss öppna för vägar vi ännu inte ser. Ge oss tålamod, tillit och vördnad inför den enkelhet som just nu lägger armarna kring oss. Låt oss välja det enkla, precis som snödropparna väljer ljus.

Solens strålar landar på dina fötter, väcker dig ur din vakna sömn. Du reser dig upp och börjar gå. Går längs längtan, lyfts av ljuset. Solen lyser bara för dig. Vinden visar vilket håll som är ditt. Vågor rullar in med mod. I träden sitter fåglar som sjunger i färg, de vet vad du behöver. Gårdagens drömmar har fått liv.

Framför dig går de som en gång fanns, de sträcker ut sina händer mot dig. Du småspringer för att hinna ikapp. Mitt i ett leende försvinner de, flyttar in i dig och förstärker ljuset som är ditt.

Så minns du att även du är en som går före, någon som lyser för dem som småspringer efter att ha väckts av solens strålar. Livet tappar sina tyngder, bara det viktigaste består. Horisontens rand visar ett före och ett efter. Nu bor solen i dig. Vardagen som inte visste vad den ville har hittat hem till morgondagens dröm. Ingenting kan stoppa dig nu.

Ju längre bort vi kommer från naturen, ett desto mer förorenat ljud omger oss. Tåg, lastbilar, flygplan och sopbilar. Våra öron är ständigt på sin vakt och naturens läkande ljud drunknar i mänsklighetens artificiella.

Vi människor är föränderliga, men jag tror att vårt nervsystem och våra kroppar påverkas av de föroreningar som tar sig in genom hud, öron, ögon, munnar, lungor, djupt in i våra celler och vår själ.

Avståndet till och frånvaron av daglig kontakt med jord, hav, vind, blommor och fåglar gör att vi på sikt trubbas av, försvagas och tappar kontakten med dem vi är. Vi behöver naturen och den behöver oss.

Jag tror inte att vi kan läka på djupet om våra kroppar och sinnen ständigt stressas av vår omgivning, men jag tror inte heller att alla kan, vill eller ska lämna stadsmiljöer och puls. Skog och mark kan omfamna oss var vi än bor och vi kan finna gas och broms mellan acceptans och allvar.

Naturen bär oss i sin famn, precis som den bär sädesärlor, ekorrar och förgätmigej. Den är en hamn som alltid väntar och längtar. Den förstår att vi inte alltid har tid, men sörjer varje dag utan oss.

Att låta sig omfamnas av naturen är att veta att man är älskad. Det är att ha tillit till utomhusluftens kraft och solens värmande strålar. Det är att ge tid till grönskan och regelbundet finna vila för öron, ögon och själ. 

Vad som än ligger framför oss vill landskapet lyfta nästa steg. Vad som än ligger bakom oss kan skog och hav läka det som smärtat. Vilka svar vi än väntar på bär naturen ledtrådar och visdom i sin famn.

Låt oss ge tid till det viktiga och långsiktiga och ta steg bort från stress och brus. Gör oss mer lika naturen med tålmodighet, uthållighet och tillit. Hjälp oss att älska som naturen älskar oss.

Jag längtar mer sällan efter det som är nytt, men oftare efter det som är sant. Djup och tystnad lyfter högre än bredd och tempo. Hemma värmer mer än att resa bort. Produktivitet lyser, synlighet dalar.

Livet är föränderligt. Det som blommade igår kan ha förlorat glansen i dag. Det som kändes som ett spännande äventyr för ett år sedan, kan ha omformats till mättnad nu.

Vi är små människor burna av ett stort liv som älskar att se oss växa och värna om det som är viktigast. Rytmen av utveckling och andrum är inbyggd i oss, men vågar vi lita på vinsten av att stänga ned en stund för att komma tillbaka med nya ögon och ny kraft?

Kanske behöver vi vila innan vi känner oss lättretliga, fumliga, glömska, överväldigade eller trötta? Vila är inte ett straff, utan en gåva och en nödvändighet för att sanningen ska komma till tals.

Med öppna händer kan vi ta emot det som höjda axlar missar. Med ankrande andrum i veckans rytm blir vilan en livsstil snarare än en semester när kraften tagit slut. Med pauser mellan livets byggstenar kan närvaro och tacksamhet få luft.

Om vi är rädda för att missa något är det ett tecken på att vila är precis vad vi behöver. Om kreativiteten känns som ett ok över axlarna behöver den siesta. Om vi andas snabbt och ytligt eller har ont någonstans är det kroppens sätt att ropa ”lyssna på mig”.

Djup rekreation handlar inte om att boka en massage på lunchen eller besöka ett spa. Det går inte att köpa sig fri när själen ropar. Det tar tid att lyssna efter djupa svar som inte visar sig så länge vi befinner oss på ytan. Vi behöver vila på flera olika nivåer.

Fysisk vila kan bestå av sömn, tid i soffan, självmassage och långa promenader. Mental vila hjälper hjärnan att sortera bort det oviktiga och vaska fram de guldkorn som sedan kan användas i vårt arbete. Själslig vila kräver att vi släpper taget och lutar oss tillbaka i den kraft som målar himlen rosa.

Känslomässig vila kan vara att välja tid med människor där det inte finns några andra önskemål än att uttrycka det som är sant. Social vila kan vara att välja ensamhet för att inte färgas av andra människors tankar och åsikter – och för att höra själens röst.

Sensorisk vila kan vara att lämna miljöer, måltider, ljud, skärmar, aktiviteter och projekt som vanligtvis tar plats i vardagen. Kreativ vila kan innebära att stänga ned vårt främsta uttryckssätt för att prova andra outforskade vägar.

Jag läste en gång att vi behöver minst en timme per dag, en dag per vecka och en vecka per år då vi kopplar av, kopplar ned och kopplar bort. Tid då vi möter de djupa andetagen och mellanrummen som inte liknar vår vardag. Utrymmen som säkerställer att vi hör det som är sant.

Vad är ett nästa litet steg för vår längtan? Vad behöver vi just nu? Vilken typ av vila skulle vi vilja ge oss själva i present? Vad stressar? På vilka sätt pratar våra kroppar? Hur kan vilan bli ett livgivande ankare som bär nästa år på sina axlar? Vilans hemlighet? Att stämma träff med den långt innan vi behöver den.

Det fanns en tid då hela livet låg framför mig. Obekymrat sparkade jag av mig mina skor i hallen efter skolan. Solen gick upp morgon efter morgon. Månen lyste för mig medan jag sov. Livet passerade och dagar radades upp som dagar gör.

Det finns en tid då hela livet kommer att ligga bakom mig. Månen kommer att leta efter mig om nätterna, solen kommer att värma upp andra hjärtan, för mina dagar är till ända. Mitt minne kommer att bevaras i trädens sus, i havets ebb och flod, på ängar och öppna fält.

Det finns ett nu. Tiden står hand i hand runtomkring oss, ramar in smärtpunkter och innerlighet. Månen och solen missar ingenting, träden är tysta vittnen inför det liv som just nu rullas ut framför och inuti oss. Varje dag vill bära oss på sina axlar, lyfta oss så högt att vi kan se vår egen horisont.

Dagar har snart blivit till ett år. Lärdomar står på kö för att förvaltas. Ledtrådar är utplacerade längs våra känslor och drömmar uttrycker det vi inte har lyckats sätta ord på ännu.

Vem har jag varit detta år? Vad har jag utfört med närvaro, noggrannhet och inlevelse? Vilka nya tankar och vanor har omfamnat mig? Vilka ögon har berört mig och vad har jag bidragit med? Vad har fallit i glömska och på vilka sätt har enkelheten fått stå tillbaka?

Vad i mig längtar efter utrymme? Vad och vem vill jag möta och hur kan jag säkerställa att jag möter mig själv? Vilka vägar vill jag vandra och vilka dörrar vill jag stänga? Vad har jag vuxit ur och hur kan jag hedra de dagar som är på väg?

Vad vill livet med mig? Tar jag mig tid att lyssna på längtan inuti? Hur kan jag leva på ett sätt så att dagar vecklas ut i lagom takt, så att min själ hinner med? Vilka ledord kan tjäna som mentorer när jag glömmer att andas? Vad behöver jag skala bort för att ha tid att möta både måne och sol?

Frihet är att ha energi, glädje och styrka att bygga på det slott som just vi är menade att bygga. Det är att träget följa sin inre visshet och visdom och att skapa rutiner som varje dag ger en känsla av lycka. Det är att våga gå emot strömmen för att få se vad som finns på andra sidan längtan.

Utan frihet vissnar själen. Utan mod slokar lyckan. Utan skapande förtvinar människan. Frihet är att välja. Oavsett vad som sker omkring oss, kan vi välja frihet. Oavsett vem eller vad som håller oss tillbaka, kan vi flyga. Oavsett hur gårdagen såg ut, kan vi i dag skapa en morgondag att minnas.

Hjälp oss i dag att bli fria från oro, stagnation, tristess eller stress. Gör oss generösa i tanke och handling och ge oss frihet att bli allt vi är menade att bli. Påminn oss om att sanning gör oss fria och att ju mer vi skalar av, desto vackrare kommer det som träder fram att lysa.

Vi har alla dåliga dagar, veckor eller år. Vi har alla egenheter, svagheter och problem. Vi har alla en ryggsäck och sår, sårskorpor eller ärr. Men vi har alla också tjugofyra timmar varje dygn, varsin kropp som vill läka och förmågan att omvandla en dålig dag till en dag vi aldrig kommer att glömma.

Själen är den del av oss som söker mening och syfte, som ser hopp istället för trasor och som vill växa och inte vissna. När vi lever utifrån vår kärna, kan vi bidra med det bästa av oss. När vi släpper det förflutna, lättar vi. När vi skalar av brus och sorl, vet själen alltid vilken riktning som är bäst för just oss.

Hjälp oss i dag att att lyfta våra lägsta jag och att sikta på storhet. Påminn oss om att släppa dömande, tvivel och stress och hjälp oss att se livet som det är. Gör oss modiga i våra beslut, ståndaktiga i våra värderingar och tålmodiga när vi bygger den människa vi är kapabla att bli. I dag, hjälp oss att flyga.

Det är sällan ett år blir som vi tänkt. Människor försvinner, möjligheter dyker upp, omständigheter förändras. Mål bleknar och prioriteringar fördjupas. Består gör vissheten om att vi bara kan leva en dag i taget.

Inför ett nytt år, låt oss göra det bästa av varje dag. Hjälp oss att minnas att vi alla har gåvor att ge bort och att vi mår som allra bäst när vi bidrar med det som ligger oss närmast hjärtat. När livet händer, låt oss vara öppna för tillfällen som visar sig när dörrar stängs.

Hjälp oss att se det som är gott, rätt och hederligt i människor och påminn oss om att göra jorden till en vackrare plats än vad den var när vi kom hit. En dag i taget, låt oss hedra våra djupast liggande värderingar och hjälp oss att agera som om dagen i dag är den sista vi har.