Om sommaren skriver naturen sina vackraste ord på marken. Moln ramar in oss och gröna färger överträffar varandra i högstämdhet. Varje vrå prunkar av liv. Fåglar bygger bo, syrsor spelar och fräknar breder ut sig. Om sommaren blir färgläran levande.

I norr är ljusets varma ankomst en kontrast till vinterns karga ansiktsuttryck. Lövklädda grenar omfamnar oss. Varje millimeter dånar av skönhet. Om sommaren tar vi sats och fyller på vår inre lykta. Om sommaren hjälper vi varandra att växa i storslagenhet.

Påminn oss i dag om att läsa varje ord som skrivs på sommarens mark. Låt oss följa fjärilars färd från blomma till blomma och bada i den färg som naturen häller över oss. Låt oss bli till en del av den perfektion som pulserar här och nu.

Valborgsmässoafton är placerad mitt emellan vårdagjämning och midsommar. Ljuset ligger framför oss och våren drar fram som en virvelvind på vidder och jord. Vi lämnar april och kliver in i en ljusgrön månad fylld av hopp och tro. En månad att älska, vörda och använda.

Som majblommor kan vi öppna oss för dagsljuset och inventera månaden som gått. Vilka steg har vi tagit mot våra mål? Vad har vi lärt oss om oss själva? Vilka beslut har vi fattat? Vilka människor har berikat våra liv? Vad är vi tacksamma för och vad vill vi ge mer syre i maj?   

Hjälp oss i dag att fira solens återkomst. Ge oss eld till våra drömmar, mod att brinna för det nobla och kraft att föra ut vår passion i handling. Hjälp oss att elda upp det som inte längre gynnar någon och låt oss vara lyhörda för den låga som brinner inom oss.

Ibland ställs vi inför ett före och ett efter i livet. Ett datum ristas in i hjärtat och vi blir aldrig mer desamma. Kanske ställs vi inför händelser i omvärlden som borrar sig in i våra djupaste centrum. Kanske förlorar vi något eller någon: hoppet, tron, livskamraten eller den person vi trodde att vi var. Kanske ser vi plötsligt ett livsbeslut lika klart som vårens första citronfjäril mot en naken himmel.

Ibland gör vi något för den allra första gången, ibland för den allra sista. Inte alltid är vi medvetna om vilka händelser, utsikter och kurvor som väntar på vår stig. Ibland är det ett före eller ett efter som hjälper oss att se vilka rum som vi ska kliva in i, eller lämna, för den allra första eller den allra sista gången. Ibland tvingas vi att avsluta ett kapitel, utan att veta att livet samtidigt har påbörjat ett nytt.

Ibland brister hjärtat, samtidigt som våren slår ut i sin vackraste blom. Medan solen häller sina klaraste strålar över jorden, kan jorden visa vad ren ondska är. Men vad vi än ställs inför, så finns det ett före och ett efter, en första och en sista gång. Det sista vapnet kommer att läggas ned. Den första vitsippan kommer att slå ut i blom. De sista tårarna kommer att torka.

Vi kommer att bli till människor som lever i efterdyningarna av något svårt, men vi kommer också att visa våra barn och barnbarn vad godhet, hopp och medmänsklighet är. Vi kommer att lära av historien, lita på framtiden och tillsammans bygga något vackert av ondskans spillror. Vi kommer att resa oss upp, om och om igen, precis så många gånger vi behöver. 

I stillhet finns svaren på de frågor som inte hinner ställas när vi är omgivna av brus och ljud. I ljudlöshet bor våra egna sånger. I tysthet kan vi höra den röst som blir mållös om vi ständigt omger oss med andra människors röster, tyckanden och melodier. I lugn finner vi oss själva.

Att skapa ett inre ankare av frid är att ha en plats att gå till med frågor och funderingar. Att stanna upp är att säkerställa att vi förflyttar oss åt passande håll. Att välja bort snabba lösningar och yttre svar, är att tonsätta de sånger som väntar på att få sjungas av oss.  

Hjälp oss i dag att ge tid till vårt innersta. Påminn oss om att den stund vi investerar i reflektion är tid vi får tillbaka i sinnesro och riktning. Hjälp oss att favorisera tystnad och att leva inifrån och ut snarare än utifrån och in.

Vi lämnar den sista vintermånaden bakom oss och gör plats för spirande frön och blommor. Tid för att göra bokslut av vintern och skapa utrymme för våren. Tid att rensa, skura, städa och göra plats för nya knoppar som vill brista.

Vad har vi lärt oss denna månad? Hur har vi vuxit som människor? Vad behöver korrigeras inför kommande månad? Vad ger oss mest glädje? På vilka sätt behöver vi rensa och städa våra liv? Vilka prylar, åtaganden, känslor och ord vill vi göra oss av med?

Hjälp oss att vara tacksamma för allt som har givits oss i vinter. Påminn mig oss att se hur människor och sår har förbättrat våra liv. Hjälp oss att välja frihet och produktivitet när våren slår ut i blom.

Dag Hammarskjöld skrev: ”Det är när morgonglansen bytts i middagströtthet, när benmusklerna skälver vid anspänning, vägen tycks oändlig och ingenting vill gå riktigt som du önskar, det är då du inte får tvivla.” Ju svårare stund, desto viktigare att nåla fast blicken på en ledstjärna.

Låt oss söka upp rätt källor för styrka. Välja föredömen som lyfter. Sätta gränser som öppnar. Utvecklas istället för att fly till falsk harmoni. Välja vänner med integritet. Tillfredsställa behov som vuxna, inte sårade barn. Sluta straffa oss själva för gårdagens beslut.

Hjälp oss att välja styrka i dag. Gör oss stolta över de resor vi har gjort, nyfikna på framtiden och ödmjuka inför våra ledstjärnor. Påminn oss om att livet inte kan levas någon annanstans än här, och inte upptäckas av någon annan än oss själva. Hjälp oss att behålla vår morgonglans.  

En människa behöver motvind ibland. Du behöver stormar som kan stanna upp och stärka dig. Du behöver ett skiftande landskap och böljande skönhet att färdas genom.

Du behöver öka farten och sakta in, ge dig av och komma fram, påbörja och avsluta. Du behöver känna rörelsen, vinden och hur livet fladdrar i håret.    

En människa behöver en spaljé att klättra på, en som står uppställd mot himlen. Du behöver trappsteg att sätta fötterna på, vidder att utforska och höjder att sträva mot.

Du behöver sträva uppåt och samtidigt välja smalt och gå djupt. Du behöver ögon som ser, öron som hör och röster som både uppmuntrar och utmanar. Du behöver växa i din höjd och samtidigt inse att du inte kan vara allt för alla.

En människa behöver en tät förbindelse med grönskan. Du behöver solljus, rytmisk rörelse, frisk luft i lungorna och naturnära toner och smaker.

Du behöver känna att du är en del av något större. Att du är en våg på havet, ett moln på himlen och en bit av jordens kropp. Du behöver omslutas och omsluta.

Inom den kinesiska medicinen sägs det att allt i livet går i cykler, så även tiden. Varje år kommer med sin särskilda energi och vi influeras av den, liksom av allt annat som vi har omkring oss. Vi kan påverka och förändra mycket, men naturen och levnadsloppet är ändå tongivande.

Att älska livet är att leva i linje med det. Om vi håller rent utanför vår dörr, kan glädjen hitta dit och komma in. Om vi släpper taget om tiden, kan den ta hand om oss och visa vägen. Om vi karvar ut tid för det som är viktigt, slipper vi ångra något sedan. 

Gör oss solida i våra värderingar i dag. Påminn oss om att sätta det verkligt viktiga högst. Hjälp oss att se motgångar som passager till styrka och självförtroende. Påminn oss om att tiden är för oss att älska och använda.

Hur många iskristaller finns det i en snöflinga? Varför är den vit? Hur många timmar varje vecka berörs vi? När skrattade vi senast så att vi fick träningsvärk? Hur mycket av det som lämnar vår mun har redan sagts, men vi säger det igen i brist på något annat att berätta?

Snöflingor faller och barntungor åker ut. Ett vitt täcke kramar om jorden och samtalet med grannen får ny färg. Vi halkar och tvingas välja nya vägar. Tåg fryser fast och passagerare byter blickar med varandra. En snöflinga ritar nya mönster och bygger oprövade broar till liv. 

Hjälp oss i dag att välja det ovana och oväntade. Ge oss mod att krama om våra liv och säga det vi inte tidigare har sagt. Låt oss tänka kreativa tankar och lära oss något som inte tillhör min vanliga värld. Gör oss lika snöflingorna.

Jag tycker mycket om det engelska uttrycket ”pace of grace”. Vi kan tolka det hur vi vill, men jag tänker att det handlar om att växa i takt med naturen, i takt med vår själ och i en takt där vi inte förlorar närheten till dem vi innerst inne är.

Den bästa läraren vi har är livet självt. Och våra kroppar och känslor. Vi vet när vi är på väg åt fel håll, när livet snurrar på för fort och när vi går emot vår egen takt och magkänsla. Precis som vårt immunförsvar arbetar med att hålla våra kroppar välmående arbetar våra känslor med att hålla oss friska emotionellt och själsligt.

Varje fysisk eller emotionell obehagskänsla vill berätta något. Kanske har stress eller stagnation fått oss att tappa glädjen? Kanske sa vi ja när vi borde ha sagt nej? Kanske känns våra dagar inte meningsfulla – på djupet? Kanske behöver de äkta känslorna få mer utrymme så att de förvrängda inte tar över? Kanske lever vi i ett tempo som inte passar dem vi är?

Livet är kort, men vi har inte bråttom någonstans. Livet är långt, men vi kan inte förlita oss på att morgondagen ska ta önskade steg åt oss. Det som kvarstår är nuets förundran och skönhetsfläckar och de andetag som böljar in och ut genom oss.

Kanske vecklas våra vingar ut på nya sätt i morgon, kanske inte. Kanske behöver vi mer tid i mörkret för att förstå värdet av ljuset. Kanske behöver vi se och uppskatta de ljus som redan lyser på oss i stort och smått. Kanske behöver vi ta modigare steg i takt med livets vision för oss.

Oavsett var vi befinner oss på vår livsresa räcker det med att bara leva, i takt med det liv som just vi fick till låns. För när vi lever i takt med livet, i kontakt med både kropp och själ, kommer vi precis dit vi ska vid precis rätt tidpunkt och vi kommer att utvecklas i precis den takt som passar både oss och de människor vi är menade att bidra till på jorden.