Det är dags att blicka tillbaka på det år som gått. Vad har vi lärt oss om oss själva? Hur skulle vi sammanfatta året med tre ord? Vad har varit mest betydelsefullt? Hur har vi vuxit som människor? Vad önskar vi mer eller mindre av kommande år? Hur vill vi tacka för året som gått?

Om vi skulle ta ett viktigt steg nästa år, vad skulle det innebära? Vilka människor påminner oss om att vi har mer att ge? Vilka livsbyggen är ofärdiga eller redo att rivas? Vilket enstaka ledord ska guida oss genom nästa år? Vilka tack vill vi sända ut när nästa år går mot sitt slut?

Årets sista dagar, låt oss ta tid för eftertanke. Hjälp oss att se hur året har berikat och stärkt oss. Gör oss ödmjuka inför att ha fått vara med ännu ett år och hjälp oss att hedra de dagar och månader som är på väg. Låt oss känna det högtidliga i att leva.

Det är ett av årets mörkaste dygn. Dag och natt springer lika fort, men vi kan fira det ljus som snart återvänder. Vinterns tillbakadragna lampa kan ge kraft till vårens och sommarens vingar. Naturens kontraster hjälper oss att träna flexibilitet, uthållighet och detaljrikedom.

Vad vi gör i avskildhet visar vilka vi är. Ju klokare vi använder vår tid i dunkel, desto starkare lyskraft när vårens strålkastare riktas mot oss. Om vi står upp för ljuset i de mörkaste mardrömmar kommer ljuset att stå upp för oss när dagen glömmer att tända lampan.

Påminn oss i dag om att vörda naturens skiftningar. Låt oss visa för oss själva vilka vi är som människor. Gör oss till osynliga krafter som sprider ljus där mörker tillfångatagit glädje. Hjälp oss att träna upp vår uthållighet, för vårens skull.

Citronfjärilen övervintrar. Under barken på ett träd, i ett uthus eller i ett skyddat lingonris bildar den en puppa och vaknar först när vårens strålar värmer den igen. En skör och ljus varelse finner skydd i en kall och mörk värld. Allt är välordnat och tryggt i den natur som omger oss.

När vintern sveper in oss i sitt mörker kan vi minnas citronfjärilens skira sommarvingar. Vi kan bygga upp tilliten till vårens tussilago och lita på att naturen har ordnat allt även för oss. När vi tvivlar på vår styrka kan vi minnas att slöjlika vingar lever i samklang med vinter. 

Hjälp oss att lita på att vi får det vi behöver. Oavsett vilket mörker som omger oss och hur sköra vi än känner oss, låt oss finna en vrå av trygghet och lugn. Hjälp oss att, likt citronfjärilen, lita på naturen.

De sista månaderna på året påverkas av energin i det kommande året. Denna tid kan vara bra för att rensa och se över vad som fortfarande glöder i livet och vad vi vill släppa taget om. Årets sista veckor kan bli en klargörande och stark ritual som rengör nuet och lyfter framtiden.

Vad har året burit med sig hittills? Var vill vi lägga vår tid? Finns det något vi behöver göra, avsluta eller fatta beslut kring innan året är till ända? Behöver vi be någon om förlåtelse eller rikta vår energi åt outforskade håll? Vad behöver vi göra för att möta nästa år med stolthet?

Hjälp oss att samla ihop det som spretar. Låt oss vila i mörkrets omslutande tyngd och ge oss mod att frigöra det som belastar. Låt oss forma våra dagar med klargörande och starka ritualer som främjar avslut och frihet.  

Hösten kränger av sig sin lövkappa och förbereder sig för vita dagar. Solen står lågt, bjuder in oss att skapa eget ljus. Vintertid är vilotid. Stillhet, reflektion och fokus. Vi bjuds mörka dagar för att fördjupa värderingar och minnas vår stomme. När snö faller kan vi lyfta det som berikar oss.

Höstens sista dagar kan ge utrymme för att planera vårens ljus. Vi kan läsa böcker som når och när vår själ och kliva djupare in i oss själva. Vi kan tränga in i märgen och finna stillhet som inte påverkas av väderlek och omgivning. Vi kan välja vila som väg till vishet. 

Hjälp oss att ta emot naturens vita årstid med öppen famn. Låt oss uppskatta det mörker som ger oss tid att gå djupare. Gör oss till människor som kan sprida ljus oavsett hur lågt solen står på himlen. Påminn oss om att vishet växer i vila.

En reträtt är att dra sig tillbaka för att befästa fördjupning och eftertanke i livet. Några timmar, en dag eller flera veckor, vi väljer själva hur rummen för stillhet ska utformas. Prestation lämnas hemma då vi beger oss till en plats där själ och känslor får komma ikapp.

Kanhända vill vi periodisera året så att vissa månader består av lugnare och stillsammare faser. Vintern kan bli en tid för djupgående reflektion, medan sommaren måhända blir mer utåtriktad till sin natur. Ebb och flod. Handlingskraft och vila. Varje individ behöver tid för återhämtning.

Påminn oss i dag om att planera in tid för stillhet och eftertanke. Gör oss grundliga när vi fattar beslut som rör vår framtid. Låt oss prioritera att regelbundet dra oss tillbaka så att vi har styrka och kraft när livet kallar på oss.

Tänk om dagen i dag är starten på något litet men värdigt. Tänk om vår villighet att välja enkelhet står i proportion till vår blomstring. Tänk om drömmen vi bär på är livsvägen vi är menade att trampa.

Hjälp oss att sätta helheten framför delarna, att se vår plats i livets väv. Låt oss ta ansvar för det vi kan förändra och släppa taget om det som vi inte är menade att bära.

Gör oss starka i vetskapen om att ljus alltid vinner över mörker, att enkelhet alltid förskönar och att visdom och mognad kan väckas av utmaningar.

Påminn oss om att våra drömmar behöver oss för att komma till liv och att världen väntar på oss. Gör oss villiga att vandra på våra unika vägar.

Vart vi än går och vad vi än gör iakttar människor oss. Ord hörs, rörelser märks och våra röster ger oss följare. Vi kan vara någon som ett barn ser upp till. En vuxen förebild som ger ett alternativ som barnet kanske aldrig har sett eller mött.

Om vi står vid ett vägskäl, omfattande eller smått, låt oss tänka på barnen. Vill vi skicka vidare vårt sätt att agera? Innan vi öppnar munnen, låt oss tänka på de små. Är det vi ska säga något som stärker, lyfter och utvecklar? För eftervärldens skull, hjälp oss att tänka längre.

Låt oss bli till förebilder för barnen. Påminn oss om att alla rörelser gör skillnad och att en blick kan förändra en annan människas värld. Låt oss tro på det hedersamma och ge oss kraft att gå åt det håll som vi tror är bäst för världens barn.

För att kliva in i ett större liv, behöver vi släppa taget om det småsinta, snedvridna och sargade och istället välja nuet, nerven och näringen som ger själen bränsle att växa sig stark.

Ett större liv kräver mod att ta otrampade steg, men också förmågan att omfamna och omvandla smärta och sorg, både sin egen och andras.

Ett större liv kräver ögon som ser vårt leverne utifrån och tid att stanna upp för att kunna gå djupare på stigen som kallar på oss. Ett större liv kräver att sanningen får tala, innan vi själva öppnar munnen och börjar gå.

När sommaren går över i höst, låt oss lyssna på rösten som vill att vi ska växa, utvecklas och kliva i både bredden och höjden av vårt liv. Låt oss sätta det viktigaste först och sträva efter att välja sanningen framför brådskan. Låt oss omfamna storheten inom oss.

Det var en gång en människa, som förhandlade bort det som betydde allra mest. Det var en gång en mänsklighet, som glömde bort att just nu är allt vi har. Det var en gång en sekund, som blev den allra sista.

En gång ska vi vara människor som levde för längesedan. En dag är det inte längre sent, utan för sent. En dag kan vi inte längre vända blad, förändra saker och ting i morgon, eller skjuta upp de ord som längtar efter att komma till liv.

Med en kniv mot strupen vet vi alla vad vi skulle göra, om livet fick välja åt oss. Med hjärtat i handen, vet vi vilka vägskäl vi står inför, eller väjer undan för. Med en luftig kalender och vidsträckta sommardagar framför oss, får vi alla gåvan att lyfta våra kärnor.

En stund på jorden. Hjärtan som slår. Fortfarande vägskäl som bär på löften. När vinden tar tag i skog och äng, är det för att påminna oss om att nuet är allt vi har. När blommorna fyller vägrenar med färg är det för att visa oss hur man gör när man blommar.

Det var en gång en sekund, som kan bli den allra första.