Vart vi än går och vad vi än gör iakttar människor oss. Ord hörs, rörelser märks och våra röster ger oss följare. Vi kan vara någon som ett barn ser upp till. En vuxen förebild som ger ett alternativ som barnet kanske aldrig har sett eller mött.

Om vi står vid ett vägskäl, omfattande eller smått, låt oss tänka på barnen. Vill vi skicka vidare vårt sätt att agera? Innan vi öppnar munnen, låt oss tänka på de små. Är det vi ska säga något som stärker, lyfter och utvecklar? För eftervärldens skull, hjälp oss att tänka längre.

Låt oss bli till förebilder för barnen. Påminn oss om att alla rörelser gör skillnad och att en blick kan förändra en annan människas värld. Låt oss tro på det hedersamma och ge oss kraft att gå åt det håll som vi tror är bäst för världens barn.

För att kliva in i ett större liv, behöver vi släppa taget om det småsinta, snedvridna och sargade och istället välja nuet, nerven och näringen som ger själen bränsle att växa sig stark.

Ett större liv kräver mod att ta otrampade steg, men också förmågan att omfamna och omvandla smärta och sorg, både sin egen och andras.

Ett större liv kräver ögon som ser vårt leverne utifrån och tid att stanna upp för att kunna gå djupare på stigen som kallar på oss. Ett större liv kräver att sanningen får tala, innan vi själva öppnar munnen och börjar gå.

När sommaren går över i höst, låt oss lyssna på rösten som vill att vi ska växa, utvecklas och kliva i både bredden och höjden av vårt liv. Låt oss sätta det viktigaste först och sträva efter att välja sanningen framför brådskan. Låt oss omfamna storheten inom oss.

Det var en gång en människa, som förhandlade bort det som betydde allra mest. Det var en gång en mänsklighet, som glömde bort att just nu är allt vi har. Det var en gång en sekund, som blev den allra sista.

En gång ska vi vara människor som levde för längesedan. En dag är det inte längre sent, utan för sent. En dag kan vi inte längre vända blad, förändra saker och ting i morgon, eller skjuta upp de ord som längtar efter att komma till liv.

Med en kniv mot strupen vet vi alla vad vi skulle göra, om livet fick välja åt oss. Med hjärtat i handen, vet vi vilka vägskäl vi står inför, eller väjer undan för. Med en luftig kalender och vidsträckta sommardagar framför oss, får vi alla gåvan att lyfta våra kärnor.

En stund på jorden. Hjärtan som slår. Fortfarande vägskäl som bär på löften. När vinden tar tag i skog och äng, är det för att påminna oss om att nuet är allt vi har. När blommorna fyller vägrenar med färg är det för att visa oss hur man gör när man blommar.

Det var en gång en sekund, som kan bli den allra första.

Om sommaren skriver naturen sina vackraste ord på marken. Moln ramar in oss och gröna färger överträffar varandra i högstämdhet. Varje vrå prunkar av liv. Fåglar bygger bo, syrsor spelar och fräknar breder ut sig. Om sommaren blir färgläran levande.

I norr är ljusets varma ankomst en kontrast till vinterns karga ansiktsuttryck. Lövklädda grenar omfamnar oss. Varje millimeter dånar av skönhet. Om sommaren tar vi sats och fyller på vår inre lykta. Om sommaren hjälper vi varandra att växa i storslagenhet.

Påminn oss om att läsa varje ord som skrivs på sommarens mark. Låt oss följa fjärilars färd från blomma till blomma och bada i den färg som naturen häller över oss. Låt oss bli till en del av den perfektion som pulserar här och nu.

Ibland behöver man stänga dörrar till ljud, ibland till ett jobb, ibland till ett beteende eller en känsla. Ibland är den stängda dörren en symbolisk handling för ett nytt, men osynligt frö som vill komma till liv. Ibland stängs dörrar utan att en karta för fortsatta steg finns. Ibland står en omedveten dörr på glänt – eller vidöppen för att vädra ur det som inte längre är sant.

Våra liv är som rum, där dörrarna symboliserar öppningar till det vi i praktiken värdesätter högst. När vi stänger dörrar hör vi vår inre röst tydligare och kan skydda vår innerst brinnande låga från att blåsa ut. Vi är som behållare som samlar eller läcker kraft beroende på vilka dörrar vi öppnar eller stänger.

Hjälp oss i dag att bli väl medvetna om vilka dörrar som står öppna i våra liv och ge oss villighet att stänga dem som inte stämmer överens med det vi i hjärtat värdesätter högst. Gör oss ärliga och modiga när vi ger luft till den framtid som längtar efter oss. 

Vi kan vara starka och sköra samtidigt. Drivkraftiga och tillitsfulla. Äventyrliga och reflekterande. Vi är människor med djup och bredd, komplexitet och anspråkslöshet. Kanske kommer vi aldrig att helt och fullt förstå oss själva, kanske behöver vi endast acceptera att vi är mångfacetterade.

Vi kan använda både bredd och djup, snarare än att försöka tämja det ena eller det andra. När vi omfamnar allt vi är, blir vi hela. När vi ser vår komplexitet som en tillgång, kliver vi i vår kraft. När vi tillåter oss att vara starka och sköra samtidigt, hittar vi hem.

Hjälp oss i dag att älska allt vi är. Påminn oss om att vi inte behöver förändra någonting. Hjälp oss att känna skillnad mellan självkritik och vilja till utveckling. Gör oss hängivna när vi upptäcker allt vi kan bli och vara.

Det är lätt att inbilla sig att ”alla andra” klarar sig från svårigheter i livet. Vi jämför vår insida med andra människors utsidor och glömmer att vi alla är mänskliga och därmed går igenom perioder med svärta. Någon brottas med fysisk sjukdom, någon med själslig tomhet, någon med ekonomiska svårigheter, någon med beteenden som inte tycks gå att styra och någon med sorg som inte tar slut.

Om du just nu tampas med livet, minns att du är buren av det. Om du saknar hopp, minns att vårblommor alltid återvänder efter en mörk vinter. Om du vill ge upp, försök förstå hur många som skulle älska att hjälpa dig. Om du känner dig ensam trots att du har människor omkring dig, leta efter dörrar som kan öppna ditt hjärta.

Om du har glömt att du är fantastisk, värdefull och unik, påminn dig själv tills du inte kan undgå att spilla över ditt ljus till dem du har omkring dig. Om du har svårt att se hur morgondagen ska lösa sig, nöj dig med kommande minut.

Ge aldrig upp. Världen behöver människor som har trillat, gått igenom det svåraste och rest sig upp igen. När natten är som mörkast förbereder sig gryningen för ljuset. Låt oss ta väl hand om oss själva, varandra och dagen så att vi får starka armar att sträcka ut till dem som har natt.

Om vi respekterar våra egna beslut och vår egen väg i livet, behöver vi inte andras respekt och tillåtelse lika mycket. Om vi låter vårt värde bestämmas av människor i vår omgivning förflackas och späds våra egna val ut. Ju mer vi står centrerade i det vi själva tror på, desto mer självrespekt får vi.

Om vi inte känner kärlek känner vi rädsla, oavsett om vi är arga, frustrerade eller ledsna. Ju mer vi kliver i tron på det vi vill skapa, desto mindre väger kritik. Om vi fokuserar på att bygga självrespekt snarare än att behaga ger vi oss själva tillåtelse att älska livet.

Hjälp oss i dag att bygga självrespekt. Ge oss vägledning så att vi vet vad vi ska bidra med. När vi tvivlar, låt oss kliva i styrkan. När vi fattar beslut, hjälp oss att stå upp för dem. Låt oss ta hand om om livet i dag.

Det finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma mitt i det vi går igenom just nu. Tårar som fälls är sorg som hittar hem. Dörras som stängs kan bli till tillit som fördjupas. Nya tankar som tänks kan bli framtidens bärande hopp. När vi tvingas omvärdera, utvärdera och stanna upp kan det allra vackraste födas, om vi behåller vår uthållighet och medmänsklighet.

Vi är alla en bit av den karta vars motiv visar lärdomarna och visdomen av det vi står mitt i just nu. Vi är framtiden, kraften och ljuset. Vi kan bli ansiktet för uthållighet och armarna och benen för medmänsklighet. Vi kan besluta oss för att aldrig ge upp, vad som än sker. Vi kan läsa, lyssna, fördjupa, förfina och förenkla våra liv. Vi kan ta en dag i taget och se till att vi lär oss något djupt värdefullt av detta.

I dag, låt oss öppna våra hjärtan, våra ögon, vårt ansikte och våra händer. Låt oss bygga något vackert av den tid och det utrymme vi har just nu. Låt oss lita på att naturens krafter bär oss, precis som vårens sädesärlor. Låt oss lyfta blicken till dem som behöver vår styrka. Låt vårt bästa tänkande bli till hopp för någon annan. Och när vi känner oss hjälplösa, låt oss finna någon att hjälpa.

Vi är alla endast ett beslut från ett bättre liv. Förvandling är det mest stabila för människan och ju mer vi följer med de ombildningar som vill göras, desto klarare sjungs vår sång. När vi lämnar komfort och litenhet, flödar liv och musik till oss.

Ibland börjar en omvandling med smärta, sorg och kaos. Ibland med en ljus viskning. De steg som behöver eller vill tas, är byggstenar för den framtid som vi ännu inte kan se. När vi lämnar det vissna, oäkta eller övermogna, kan en ny sång sjungas.  

Hjälp oss i dag att göra val som gynnar tillväxt och toner. Hjälp oss att bygga på det liv som ligger framför oss och påminn oss om att sjunga vår sång så vackert vi kan. Låt oss följa med musiken och lita på att viskningar vill oss väl.