Hopp i höstsolen.

Så länge vi tiger om det som är viktigt för oss tynar vi sakta bort. Så länge vi tystar vår kreativitet kommer vi inte att flyga. Så länge vi låter hjärnan styra våra steg kommer våra hjärtan att pocka på vår uppmärksamhet.

Hur högt eller lågt är taken på våra liv? När livet slokar, vad säger vi till oss själva gällande en blommas förmåga att komma igen med ny och obegränsad kraft? Hur många olika sätt kan vi säga ”jag älskar dig” utan ord – till oss själva?

När höstlöven faller, låt oss bygga ett nät inuti som fångar allt magiskt vi får vara med om under en dag. När vi tvivlar, låt oss våga släppa taget om det vi bär med oss för säkerhetens skull. När vi tror att vi vet allt, låt det oförklarligt vackra svepa med oss och beröra oss till gåshud och tårar.

När vi saknar hopp, låt oss duscha bort rädslan, låt oss dansa bort oron och låt oss minnas att vi duger som vi är, precis som eklöven i höstsolen.