Att avstå.

Vad skulle hända om vi avstod mer än vad vi adderade? Hur skulle våra liv påverkas av att inte längre kunna förflytta oss geografiskt, om vi inte kunde konsumera mer eller bygga större? Om vi skulle fasta från något, vad skulle göra oss mest gott att avstå ifrån?

Tänk om dagen i dag är nystarten för något litet, men värdigt. Tänk om vår villighet att välja enkelhet står i proportion till vårt välmående. Tänk om drömmen som ligger begravd, är livsvägen vi är menade att trampa. 

En dröm behöver inte vara stor, i världens ögon. Den kan vara stillsam, tyst och längta efter det lilla. Ett liv där andetagen får plats, tankarna utrymme och själen tid att breda ut sig.

Om 10 år kommer vi att se tillbaka på detta år med vemod och glädje. Vemod för det som fanns, men inte längre finns, för insikter som inte hade landat och visdom som inte omsattes till handling. Glädje för ytterligare 10 år på jorden, en rikare historia och steg som togs för framtidens drömmar.

Vad är vi beredda att avstå från för att det som har dött inom oss ska få komma till liv igen? Vad vill vi tacka nej till? Vad vill vi titta tillbaka på om 10 år? Åt vilket håll vill drömmarna inuti leda oss?