När vi kliver in i ett nytt år, låt oss göra det med en tydlig intention och med tillförsikt. Ge oss urskillning att rikta våra insatser, samtidigt som vi ökar vår kraft, genom att välja enkelhet, äkthet och fokus.  

Låt januari bli en månad där vällust och riktning går hand i hand och där vi släpper måsten, måttstockar och krav som tillhör någon annan. Gör oss radikalt ärliga och maximalt villiga när vi tar hand om våra liv.

Denna dag, ge oss kraft att stå emot det som inte är gott för oss. Gör oss stabila året om och påminn oss om att varje morgon kommer med gåvan av en nystart. Låt oss skala av allt som inte är sant, så att vi kan vara oss själva fullt ut.

Ur Ord för dagen – 365 texter för styrka & sinnesro

Det är dags att blicka tillbaka på det år som gått. Vad har vi lärt oss om oss själva? Hur skulle vi sammanfatta året med tre ord? Vad har varit mest betydelsefullt? Hur har vi vuxit som människor? Vad önskar vi mer eller mindre av kommande år? Hur kan vi tacka året som gått?

Om vi skulle ta steget nästa år, vad skulle det innebära? Vilka människor påminner oss om att vi har mer att ge? Vilka tack vill vi sända ut nästa nyårsafton? Vilka livsbyggen är ofärdiga eller redo att rivas? Vilket enstaka ledord ska guida oss genom nästa år?

När året rinner ut, låt oss ta tid för eftertanke. Hjälp oss att se hur dagarna vi har bakom oss har berikat och stärkt oss. Gör oss ödmjuka inför att ha fått vara med ännu ett år och hjälp oss att hedra de månader som är på väg. Låt oss känna det högtidliga i att leva.

Kanske skulle vi alla må bra av att införa en sabbat i veckans rytm? En vilodag som ägnas åt introspektion, umgänge, spontanitet eller besök i naturen. Utan skärmar, plånböcker och tider att passa. En dag då frihet och närvaro styr. En dag utan krav, stress och disk.

Vad händer med oss när vi blir till synes ”oviktiga”? När vi inte har en telefon att vända oss till och inga planer uppgjorda? Kanske är det i vilan och oviktigheten de djupa insikterna rotas och de bästa idéerna får luft. Kanske är djupvila en förutsättning för framåtanda.

Hjälp oss i dag att välja en veckodag som blir vår sabbat. Låt oss skapa ett sprinklersystem i vardagen som tar hand om oss innan vi själva märker att det behövs. Gör oss nyfikna på hur en tom dag i veckan skulle kunna förbättra våra liv.

När träden har tappat sina löv och luften blir klar och hög, låt mig välkomna vintern. Hjälp mig att se mörkret och kylan som en plats för vila, grundning och eftertanke. Gör vintertiden till en rik och fyllig period av mitt liv.

Hjälp mig att, trots vintern, hitta värmen och ljuset både inom mig och utanför mig. Låt mig vara så stilla att jag hinner se och ta in stjärnhimlen ovanför mig. Låt mig bli lik naturen och vila i vinterns blottläggande ärlighet.

Denna dag, låt mig vara så tyst att jag hör när en snöflinga landar på marken. Gör mig så trygg i mig själv att vinterns djup och svärta inte skrämmer mig. Hjälp mig att se vintern som en brygga till vårens lövsprickning.  

Hjälp mig att förstå att varje ögonblick av livet föds just nu. Låt mig släppa taget om gårdagen och dåtiden. Påminn mig om att den blomstrande våren föds ur höstens falnande löv och från vinterns nakna grenar.

Hjälp mig att släppa kontrollen och att lita på livets gång, så som trädet släpper taget om sina löv. Låt mig tro på att när ett avslut sker eller när en dörr stängs så är det för nuets, för morgondagens och för mitt eget bästa.

Denna dag, låt mig minnas det vemod som har förvandlats till visdom och den rädsla som har förvandlats till mod. Hjälp mig att tacka för det jag har bakom mig och glädjas för det som ligger framför mig, medan jag vilar i höstens mörker.

När oktober är på väg, låt mig klargöra vad som gladde och berörde mig mest i september. Hjälp mig att se mitt liv utifrån och att vara uppriktig när jag utvärderar hur jag bäst tar hand om min stund på jorden. 

Hjälp mig att se höstens annalkande mörker som en vila för själen. Låt mig vara stilla och tystna så att jag hör mitt hjärtas oförställda röst. Påminn mig om att vilan är en väg för skaparkraften. Låt hösten omfamna hela den jag är.

Denna dag, gör mig tillitsfull när solen skiner starkare i en annan del av världen. Hjälp mig att se nyttan av kortare dagar. Låt mig utforska djupet som kommer med mörkret. Påminn mig om att ta hand om min oktobermånad.

När sommarens sista andetag hörs, låt mig njuta av gyllenmogna färger, ljumt vatten och blomster som fortfarande lyser på marken. Hjälp mig att inte ta min kropp, mitt liv eller min omgivning för given. 

Gör mig medveten om vad som på djupet ger mig näring och vilka distraktioner jag är redo att rensa bort ur mitt liv. Påminn mig om att hålla mitt huvud högt och att aldrig låta begränsande tankar eller ord förminska mig eller någon annan.

Denna dag, hjälp mig att klargöra vad jag behöver förändra för att utvecklas till den person jag är menad att vara. Hjälp mig att se på vilka sätt jag behöver ta ansvar för mitt liv och för min sensommar.

Dagen du föddes radade godheten upp sig på jorden. Solen bugade sig inför din ankomst och gräset låg som en varm och välkomnande matta. Svalorna flög lågt. Inte för att regnet var på väg in, utan för att de ville hälsa dig. Blåvingarna, sländorna och sädesärlorna cirkulerade. Tallarna och havet spelade sina vackraste toner och gullvivorna slog upp ur marken. Allt och alla väntade och längtade. Du kom från ljuset för att sprida ditt ljus.

Mitt hjärta har gått sönder fler gånger än vad jag kan räkna det senaste året. Året då kriget kröp närmare. Lemlästade kroppar med osjungna sånger inuti. Outlevda drömmar i framstupa sidoläge. Djur som flyr för sina liv. Skräckslagna barn som sträcker ut sina små armar mot pappa, på väg bort. Vapenexport som ger tillåtelse att döda, men bara ”dem”. Mörkret slår in mot mänsklighetens strand.  

Min innerliga önskan är att aldrig bli avtrubbad. Att aldrig sluta rygga tillbaka när jag ser våld eller vapen. Att aldrig sluta tro på att även maktlystna män kan nyktra till, vakna upp och vilja börja ställa saker och ting tillrätta. Att aldrig låta mitt hjärta hårdna och börja normalisera vansinne. För om det är något som varje cell i min kropp vet, så är det att våld föder våld och att det inte finns några vinnare i ett krig.  

Vår generation fick mycket att bära på våra axlar, men vi fick också styrkan. Framtiden står med öppna armar och våren spricker snart ut i blom igen. Sorg, hopplöshet och raseri kan förvandlas till handlingskraft och målmedvetenhet. Långsamt, nästan ljudlöst, kan vår hängivenhet breda ut sig och börja lysa upp mörkret. Även om vi bara har nuet att hålla oss i, låt oss göra allt vi kan, om inte annat så för barnens skull. Låt året vi har framför oss bli året då inte ens tystnaden kunde tiga längre.

Året ligger bakom oss, hoprullat som ett pärlband av minnen inuti. Framför oss ligger ett öppet fält av dagar. Tid som hoppas på vår närvaro, på vår ärlighet och på vår äkthet. Veckor och månader som sätter sin tillit till vår villighet att skydda det som ska ligga hoprullat som det allra vackraste när 2023 övergår till 2024.

Vårt inre pärlband kan rullas ut och läggas på ett papper, rakt som en horisont. Horisonten kan ge insikter, klarhet, förståelse och acceptans. Den kan upptäcka mönster från året som gått, frigöra onödigt bagage och hitta de situationer som vill upplevas igen. Den kan klargöra vilka känslor som vill pulsera i våra kroppar och vilka platser som ger en levande känsla av rymd och vidd.

Horisonter ger klarhet. De separerar himmel från hav, svart från vitt och viktigt från oviktigt. För horisonter målas inte bara i naturen, utan även inom oss som perspektiv och utsiktspunkter. Inre horisonter hjälper oss att se klart, att välja selektivt, att ta avstamp och sedan fortsätta med kavata steg och skarpa konturer.

Vad är allra viktigast 2023, om livet självt får välja? Vad är inte viktigt längre? Vilka pärlor vill vi trä på våra pärlband och hur vill vi att våra horisonter ska målas på papper om ett år? Inom vilka områden vill vi ta ett steg tillbaka, för att låta någon annan skina? Och var ska vi kliva fram och ge vårt allt? Vad ska vi sluta med, göra oss av med, och sist men inte minst: Vad har vi i våra liv som vi kan älska lite mer?