Om sommaren skriver naturen sina vackraste ord på marken. Moln ramar in oss och gröna färger överträffar varandra i högstämdhet. Varje vrå prunkar av liv. Fåglar bygger bo, syrsor spelar och fräknar breder ut sig. Om sommaren blir färgläran levande.

I norr är ljusets varma ankomst en kontrast till vinterns karga ansiktsuttryck. Lövklädda grenar omfamnar oss. Varje millimeter dånar av skönhet. Om sommaren tar vi sats och fyller på vår inre lykta. Om sommaren hjälper vi varandra att växa i storslagenhet.

Påminn oss om att läsa varje ord som skrivs på sommarens mark. Låt oss följa fjärilars färd från blomma till blomma och bada i den färg som naturen häller över oss. Låt oss bli till en del av den perfektion som pulserar här och nu.

Ibland behöver man stänga dörrar till ljud, ibland till ett jobb, ibland till ett beteende eller en känsla. Ibland är den stängda dörren en symbolisk handling för ett nytt, men osynligt frö som vill komma till liv. Ibland stängs dörrar utan att en karta för fortsatta steg finns. Ibland står en omedveten dörr på glänt – eller vidöppen för att vädra ur det som inte längre är sant.

Våra liv är som rum, där dörrarna symboliserar öppningar till det vi i praktiken värdesätter högst. När vi stänger dörrar hör vi vår inre röst tydligare och kan skydda vår innerst brinnande låga från att blåsa ut. Vi är som behållare som samlar eller läcker kraft beroende på vilka dörrar vi öppnar eller stänger.

Hjälp oss i dag att bli väl medvetna om vilka dörrar som står öppna i våra liv och ge oss villighet att stänga dem som inte stämmer överens med det vi i hjärtat värdesätter högst. Gör oss ärliga och modiga när vi ger luft till den framtid som längtar efter oss. 

Vi kan vara starka och sköra samtidigt. Drivkraftiga och tillitsfulla. Äventyrliga och reflekterande. Vi är människor med djup och bredd, komplexitet och anspråkslöshet. Kanske kommer vi aldrig att helt och fullt förstå oss själva, kanske behöver vi endast acceptera att vi är mångfacetterade.

Vi kan använda både bredd och djup, snarare än att försöka tämja det ena eller det andra. När vi omfamnar allt vi är, blir vi hela. När vi ser vår komplexitet som en tillgång, kliver vi i vår kraft. När vi tillåter oss att vara starka och sköra samtidigt, hittar vi hem.

Hjälp oss i dag att älska allt vi är. Påminn oss om att vi inte behöver förändra någonting. Hjälp oss att känna skillnad mellan självkritik och vilja till utveckling. Gör oss hängivna när vi upptäcker allt vi kan bli och vara.

Det är lätt att inbilla sig att ”alla andra” klarar sig från svårigheter i livet. Vi jämför vår insida med andra människors utsidor och glömmer att vi alla är mänskliga och därmed går igenom perioder med svärta. Någon brottas med fysisk sjukdom, någon med själslig tomhet, någon med ekonomiska svårigheter, någon med beteenden som inte tycks gå att styra och någon med sorg som inte tar slut.

Om du just nu tampas med livet, minns att du är buren av det. Om du saknar hopp, minns att vårblommor alltid återvänder efter en mörk vinter. Om du vill ge upp, försök förstå hur många som skulle älska att hjälpa dig. Om du känner dig ensam trots att du har människor omkring dig, leta efter dörrar som kan öppna ditt hjärta.

Om du har glömt att du är fantastisk, värdefull och unik, påminn dig själv tills du inte kan undgå att spilla över ditt ljus till dem du har omkring dig. Om du har svårt att se hur morgondagen ska lösa sig, nöj dig med kommande minut.

Ge aldrig upp. Världen behöver människor som har trillat, gått igenom det svåraste och rest sig upp igen. När natten är som mörkast förbereder sig gryningen för ljuset. Låt oss ta väl hand om oss själva, varandra och dagen så att vi får starka armar att sträcka ut till dem som har natt.

Om vi respekterar våra egna beslut och vår egen väg i livet, behöver vi inte andras respekt och tillåtelse lika mycket. Om vi låter vårt värde bestämmas av människor i vår omgivning förflackas och späds våra egna val ut. Ju mer vi står centrerade i det vi själva tror på, desto mer självrespekt får vi.

Om vi inte känner kärlek känner vi rädsla, oavsett om vi är arga, frustrerade eller ledsna. Ju mer vi kliver i tron på det vi vill skapa, desto mindre väger kritik. Om vi fokuserar på att bygga självrespekt snarare än att behaga ger vi oss själva tillåtelse att älska livet.

Hjälp oss i dag att bygga självrespekt. Ge oss vägledning så att vi vet vad vi ska bidra med. När vi tvivlar, låt oss kliva i styrkan. När vi fattar beslut, hjälp oss att stå upp för dem. Låt oss ta hand om om livet i dag.

Det finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma mitt i det vi går igenom just nu. Tårar som fälls är sorg som hittar hem. Dörras som stängs kan bli till tillit som fördjupas. Nya tankar som tänks kan bli framtidens bärande hopp. När vi tvingas omvärdera, utvärdera och stanna upp kan det allra vackraste födas, om vi behåller vår uthållighet och medmänsklighet.

Vi är alla en bit av den karta vars motiv visar lärdomarna och visdomen av det vi står mitt i just nu. Vi är framtiden, kraften och ljuset. Vi kan bli ansiktet för uthållighet och armarna och benen för medmänsklighet. Vi kan besluta oss för att aldrig ge upp, vad som än sker. Vi kan läsa, lyssna, fördjupa, förfina och förenkla våra liv. Vi kan ta en dag i taget och se till att vi lär oss något djupt värdefullt av detta.

I dag, låt oss öppna våra hjärtan, våra ögon, vårt ansikte och våra händer. Låt oss bygga något vackert av den tid och det utrymme vi har just nu. Låt oss lita på att naturens krafter bär oss, precis som vårens sädesärlor. Låt oss lyfta blicken till dem som behöver vår styrka. Låt vårt bästa tänkande bli till hopp för någon annan. Och när vi känner oss hjälplösa, låt oss finna någon att hjälpa.

Vi är alla endast ett beslut från ett bättre liv. Förvandling är det mest stabila för människan och ju mer vi följer med de ombildningar som vill göras, desto klarare sjungs vår sång. När vi lämnar komfort och litenhet, flödar liv och musik till oss.

Ibland börjar en omvandling med smärta, sorg och kaos. Ibland med en ljus viskning. De steg som behöver eller vill tas, är byggstenar för den framtid som vi ännu inte kan se. När vi lämnar det vissna, oäkta eller övermogna, kan en ny sång sjungas.  

Hjälp oss i dag att göra val som gynnar tillväxt och toner. Hjälp oss att bygga på det liv som ligger framför oss och påminn oss om att sjunga vår sång så vackert vi kan. Låt oss följa med musiken och lita på att viskningar vill oss väl.

Ibland förlorar vi hela världen, men kanske vinner vi till slut universum istället, om vi tillitsfullt väntar ut det svåra. Det krävs mörker för att navigera i ett vitt rum och kanhända är det de molande känslorna som gör att vi till slut kan lägga oss tillrätta i tillitens armar.

Tillit är att andas in och andas ut, att ge och ta emot och att gå i uppförsbacke och nedförsbacke. Det är att leva med förtröstan, förtroende, tillförsikt och hopp, oavsett omgivning. Tillit behöver närvaro och ärlighet för att komma till liv.

Hjälp oss i dag att leva med tillit. Ge oss hopp där mörker breder ut sig, förtröstan när livet känns ihåligt och tid att låta tilliten gro inom oss. Hjälp oss att tro på något som är större än vårt eget lilla universum.

Det finns mycket i livet som är gratis, som varken kräver utbildning eller talang. Att vara i tid. Att vara väl förberedd, hövlig och passionerad. Att ha en rättvis attityd och en inspirerande vision. Att säga tack och sträcka ut en hand till någon som har svårt att resa sig.

Vi kan lära oss att uppskatta enkelhet. Hänföras av solnedgångar, lyssna på musik och läsa böcker. Njuta av en vacker utsikt, le och möta ögon. Det lilla livet är en förutsättning för det stora. Utan det lilla och enkla tappar storheten och komplexiteten sin glans.

Hjälp oss i dag att uppskatta det lilla och förstå att det lilla ofta är det stora. Hjälp oss att värdesätta vardagen och att se de detaljer och skiftningar som kräver närvaro. Påminn oss om att rikedom är en känsla och hjälp oss att leva våra små liv stort. 

Hjälp oss i dag att använda vår tid på jorden väl. Gör oss ödmjuka inför den livsresa vi gör tillsammans som människor. Låt oss minnas att vi sitter i samma båt och att det som binder oss samman alltid är starkare än det som skiljer oss åt.

När rädsla sprider sig, låt oss minnas att ta extra väl hand om dem som är ensamma, sjuka eller gamla. Låt våra steg värma de hjärtan som är fyllda av oro. Gör oss till tysta ljus som lyser upp mörka vrår.

Hjälp oss att minnas att avstånd minskar när hjärtan öppnas, även om vi inte befinner oss på samma geografiska plats. Låt oss ta ansvar för hela den sol som vår individuella stråle tillhör.

I dag, gör oss tillitsfulla, men ansvarsfulla. Påminn oss om vad som är allra viktigast och om att de svaga, sjuka och gamla behöver få förtur. Låt oss ta ett kliv tillbaka för att kunna ta väl hand om varandra.